Riktiga Papparesor​

I ögonblicket när min dotter fick sin autismdiagnos kändes det som att mitt liv delades upp i två konkurrerande världar. Den ena var jobbet: långa dagar, ständiga deadlines och att försörja familjen. Den andra var hemmet: terapitider, skolmöten och en djup längtan att bara finnas där för min dotter. I åratal kände jag mig uppsliten mellan båda, så uttänjd att jag misslyckades på båda fronter.

Jag satt vid skrivbordet på jobbet och försökte fokusera på projekt medan tankarna vandrade till min dotters terapisession som jag missade. Hemma försökte jag leka med henne medan pressen från jobbet tyngde mig. Oavsett var jag befann mig var en del av mig alltid någon annanstans.

Trycket blev för mycket att bära. Ständiga frågor – räcker jag till? Som pappa? Som man? Som försörjare? Andra pappor verkade ha koll på allt, och där var jag och mätte mig mot dem och kom alltid till korta.

Tills jag körde in i väggen insåg jag inte att något måste förändras – jag kunde inte vara allt för alla hela tiden. Det minsta jag kunde göra var att välja. Jag började sätta gränser på jobbet och etablera tider som var helt ägnade familjen. Det var inte lätt – att säga ”nej” är det aldrig, men det var nödvändigt.

Hemma lärde jag mig att kvalitet betyder mycket mer än kvantitet. När jag var med min dotter lade jag undan telefonen och lyssnade. Även korta stunder av att verkligen vara tillsammans – läsa en bok, bygga med klossar eller bara sitta tillsammans – började kännas riktigt meningsfulla.

Det stora genombrottet kom när jag slutade försöka låtsas att jag klarade allt själv. Jag började ärligt dela mina utmaningar med andra pappor i Autism Dad United Sverige och lättnaden kom omedelbart. Här var män som förstod vad jag menade när jag sa att jag kände mig uppdelad på mitten. De gav mig tips för att klara vardagen, uppmuntran och viktigast av allt – försäkran om att jag inte misslyckades, jag var bara mänsklig.

Nu söker jag inte längre den omöjliga balansen – jag söker riktning genom att göra val som stämmer överens med det som är viktigast. Jag är inte perfekt och jag gör fortfarande fel, men jag vet att jag inte är ensam. Att gå med i Autism Dad United Sverige har gett mig gemenskap och lärt mig att stötta varandra gör oss alla till bättre pappor.